Sprutan

I torsdags skulle alla barnen i klassen ta den fruktade vaccinsprutan mot mässlingen m.m. De var så uppskruvade hela veckan för de visste ju självklart om att "på torsdag kommer skolsköterskan och då ska ni få vaccinera er". Stackars dom. Jag minns inte själv när jag tog den sprutan men jag kan tänka mig att jag var minst lika rädd och nervös som de här barnen var. På förmiddagen skulle sprutan ges och det var nästan klätter på väggarna. Jag gick till skolsköterskan med en grupp på sex barn och vissa fnittrade och vissa satt tysta och vissa började gråta (endast killar kan jag tala om). Ett barn som jag följde med in satt och höll mig i handen och fnittrade nervöst hela tiden medan en annan började snurra runt i rummet så jag och skolsköterskan fick jaga denne inne i rummet. Fy så gräsligt! Men nu är det gjort och varenda unge i klassen var där och alla tog den, duktigt! Nu håller vi även på att sätta upp en musikal med barnen och det tycker jag är jättekul, mycket att göra men kul, det är så fruktansvärt bra på att sjunga dessa barn! Tar rätt toner och allt :) Min uppgift är att tillverka kulisser och det har gått jättebra, snart är det premiär! Annars så är det mycket i huvudet med bröllop, bordsdekorationer, vad ska stå i festprogrammen, hur ska vi fixa det praktiska, hur och hur och hur! Det är den ständiga frågan i denna planering! Men nu har jag iallafall klänningen helt klar och håret är bokat och planerat liksom sminkning. Pappa åkte på en resa nu i helgen och inhandlade lite (!) alkohol till festen och det blev vi jättenöjda med, tack kära pappa! Det är bara att sätta sig ner och beta av en sak i taget helt enkelt, kul men påfrestande eftersom jag vill att det ska bli så bra som möjligt, det är ju ändå vårt bröllop det handlar om. Skulle vara kul om jag fick med sambon i detta också, jag ska ju inte gifta mig ensam. Har försökt ett par gånger och fråga vad han tycker och hur han vill ha det, men han säger bara "jag vet inte" på ett sånt där sätt som gör att det låter som han verkligen tänker efter fast att han inte gör det... Men men, det är bara att träla på, jag vill ju att han också ska planera lite!